Nickelallergi – vår vanligaste kontaktallergi

Kontaktallergi innebär att huden reagerar när den kommer i kontakt med ett visst ämne. Det är ett mycket vanligt problem, och kan till exempel utlösas av konserveringsmedel och parfymer. Den allra vanligaste orsaken till kontaktallergi är dock metallen nickel.
Så stor andel som 15 procent av kvinnorna och fem procent av männen i Sverige är enligt nordiska studier nickelallergiska. I hela Europa beräknas 30 miljoner människor lida av nickelallergi. Därför kom i september 2005 ett direktiv från EU, som skärpte de tidigare regler som fanns. Direktivet, vars syfte är att minska risken att drabbas av nickelallergi och skydda dem som redan drabbats, reglerar bland annat vilken mängd nickel olika föremål får avge. Ringar, stift eller liknande som placeras i öronen eller andra delar av kroppen ska till exempel avge mindre mängd nickel än 0,2 mg nickel/cm2/vecka för att vara godkända, medan föremål som brukar ha långvarig ytlig kontakt med huden, till exempel klockor, blixtlås, smycken och glasögon har fått en något högre gräns.

Vad avgör om man blir allergisk mot ett föremål?
Det som avgör hur stor risk det är att bli allergisk av ett nickelhaltigt föremål är inte hur stor andel nickel det innehåller, utan i vilken utsträckning nickeljoner frisätts från det, det vill säga hur mycket nickel det läcker. Eftersom nickel är en förhållandevis billig metall som inte rostar används den ofta i till exempel klockor, jeansknappar, blixtlås, nycklar och glasögonbågar. Det är också vanligt att man använder nickel i legeringar och ytbehandlingar när man tillverkar saxar, nycklar och verktyg. Ofta avger dessa legeringar stora mängder nickel. Det gör att det är en metall vi kommer i ständig kontakt med via huden, och att de yrkesgrupper som hanterar sådana föremål varje dag, till exempel frisörer, är en extra utsatt grupp.

Vad händer i kroppen vid nickelallergi?
Hud som är ömtålig och utsatt ökar risken för att utveckla nickelallergi, men själva allergin utlöses oftast av att man blivit exponerad, utsatt, för nickel under en längre period, till exempel genom att använda oäkta örhängen. Traditionellt sett har nickelallergi genom detta varit vanligare bland kvinnor, men i takt med att till exempel håltagning blivit mer vanligt bland män har nickelallergin hos män också ökat.
När nickelatomerna reagerar med molekylerna på hudcellernas yta sker en förändring i huden. Kroppens immunförsvar känner inte längre igen sina egna celler och försöker bryta ned dem, vilket ger eksem.
När nickelallergin väl brutit ut är den livslång, vilket innebär att varje gång man exponeras för nickel blossar utslagen upp. Ungefär 30-40 procent av nickelallergikerna får som en följd av allergin också handeksem. Särskilt vanligt är det bland de som har mycket kontakt med tvål, vatten eller lösningsmedel i sitt arbete. Det kan leda till svårbehandlade, kroniska problem som gör att man i förlängningen tvingas att byta yrke eller arbetsuppgifter.

Hur yttrar sig allergin?
Allergin ger eksem där huden exponerats för nickel. Huden kan bli knottrig, röd och svullen och man kan få blåsor, sprickor och klåda.

Hur behandlar man det?
Nickelallergi är bestående, och har man drabbats bör man i mesta möjliga mån undvika nickel för att slippa besvär. Eksemen kan lindras med receptfri kortisonkräm, men om de blir långvariga, vätskar eller blir infekterade bör man kontakta sin vårdcentral.

Vad kan man göra för att undvika att drabbas?
Undvik att ta hål i öronen eller göra någon annan form av piercing. Undvik nickelhaltiga smycken. Om du använder handverktyg som avger nickel är det bra att arbeta med handskar.

Hur kan du ta reda på om ett föremål innehåller nickel?
Man kan lätt testa mängden nickel ett föremål avger med apotekets nickeltest, som går att använda på alla fasta föremål. En bomullspinne doppas i en lösning med dimetylglyoxim och ammoniak, och gnuggas mot föremålet man vill testa. Om produkten släpper ifrån sig nickel färgas bomullspinnen ljust röd. Ju mörkare röd färg det blir, desto mer nickel avger föremålet.

Varför finns det ingen märkning på föremål, så att man vet hur mycket nickel de innehåller?
Eftersom alla produkter som omfattas av EU:s direktiv måste uppfylla kraven finns det ingen anledning att ha en obligatorisk märkning.

Vad innebär benämningarna kirurgiskt stål, nickeltestat och nickelfritt?
Det är vanligtvis olika typer av rostfritt stål, och innehåller oftast nickel. I stift som används under läkningen efter att man till exempel tagit hål i öronen får det bara användas om det innehåller mindre än 0,05 procent nickel. Begreppet ”nickeltestat” används av guldsmeder. Då krävs det att det finns en tydlig skriftlig information om hur det testats och vad resultatet visade, medan ”nickelfritt” bara får användas om det går att bevisa att föremålet är fullständigt fritt från nickel.

Varför blir man oftast inte allergisk mot diskbänken eller kökskranen av rostfritt stål?
I rostfritt stål är nickel oftast så hårt bundet att det inte utlöser eksem.

Vilka produkter omfattas av EU:s nickeldirektiv?
Örhängen, övriga smycken, klockboetter, mobiltelefoner, klockarmband (inklusive spännet), blixtlås och till exempel knappar, spännen och märken i kläder, glasögon, skärpspännen, hårspännen och diadem omfattas av reglerna.

Vad omfattas inte av reglerna?
Mynt, handverktyg och handtag omfattas inte av nickeldirektivet.
Innehåller smink nickel?
Det är förbjudet att tillsätta nickel i kosmetika, men det kan förekomma i form av föroreningar i färgpigment. Vid kontroller har läkemedelsverket tidigare hittat höga halter av nickel i vissa mascaror.

Vart vänder man sig om man tror att en produkt inte uppfyller reglerna?
Om du misstänker att ett föremål innehåller mer nickel än det uppgivna, eller på något annat sätt inte följer reglerna kan du tipsa Kemikalieinspektionen. På deras webbplats kan du också hitta mer information om nickelallergi, och de fullständiga reglerna för hur
mycket nickel olika föremål får avge: www.kemi.se

Källor:
Kemikalieinspektionen, Landstiget i Jönköpings län, Statens folkhälsoinstitut, Wikipedia.